Legal terrorism
I morgon (10:e februari) är det omröstning i EU-Parlamentet angående den så kallade SWIFT-laget. Om denna lag röstas igenom kommer USA (så klart) få laglig rätt att begära översikt över privatpersoners och företags transaktioner, som vanligt med standard ursäkten att förebygga terrorism.
Lagen arbetades fram under Sveriges halvår som ordförandeland i EU och det gick både fort och diskret. Det ska alliansen ha en elogé för.
Hur som haver, precis som med IPRED och FRA är det utom folkets makt att bestämma om de vill vara övervakade eller inte, ytterligare ett slag mot demokratin i världen.
Jag hoppas att folk tar sitt sunda förnuft till fånga och röstar i år. Annars är vi snart inte lika långt ifrån att vara ett lika blint och lätt kontrollerat folk som amerikanarna är.
Hälsofreak
Nu är jag äntligen frisk nog att ta tag i träningen igen. Planen är att göra en repris av förra året för att få tillbaka de 8 kilo i muskler som jag tappade under magkatarren i december. Vilket inte borde bli allt för svårt, har varit igång i en vecka nu och resultatet syns redan.
Jag tycker om min kropp ibland.
Jobb sökes
Om det är något jag hatar med detta land så är det arbetsmarknaden. Alla söker ”en person som är nyexaminerad med 3-5 år arbetslivserfarenhet, helt i 20-årsåldern”.
Å andra sidan, just nu tjänar jag bättre på att inte jobba än att ta de väldigt få tider som finns på extrajobbet… ja, arbetsmarknaden är skev här.
Tio minus
Kul med snö på julafton för en gångs skull. Men kylan börjar ta ut sin rätt, just nu sitter jag hemma och är förkyld för tredje gången denna vinter.
Det är nästan tio minusgrader utomhus och här inne i min lägenhet uppgår temperaturen till knappt 12 grader och det är is på insidan av fönsterkarmen.
Tro det eller ej, men jag fryser.
Ingen snö han får?
De senaste två veckorna har varit en berg-och dalbana. Igår kändes det som att min kropp helt hade återhämtat sig från magkatarren och gått vidare till en förkylning istället. Under natten blev det dock värre, till synes helt utan anledning och jag sov inte en blund på hela natten på grund av smärtorna. Till slut tröttnade jag och tryckte i mig en mängd mediciner och helt plötsligt var allt borta, resten av dagen har känts bra.
Det var de dåliga nyheterna: nu till de lite bättre…
I och med att min försämring missade jag sista dagen i skolan och runt fyra tiden fick jag ett samtal från ett okänt nummer. När det gick upp för mig att det var en av mina lärare befarade jag att hon skulle underkänna mig helt i en av kursen eftersom jag missat en skrivning. Men jag blev positivt överraskad. Hon gav mig valet att ta ett G nu baserat på att hon var otroligt nöjd med grupparbetet (som jag fick skriva själv) samt mitt resultat på första provet, eller ta ett IG och sikta högre nästa termin. Jag tog det först nämnda och i hennes andra ämne fick jag ett starkt VG.
Jag har fått två extra arbetspass, som plåster på såren för sjukskrivningen i början av månaden. Jag kommer alltså att klara av januari också. Vilket känns skönt.
Nyligen har jag också stiftat närmare bekantskap med en jobbkollega, vi klickade direkt och har spenderat ett antal nattskift i oändliga diskutioner om musik. Nu när skolan är slut och jag kommer vara lite ledig från jobbet ska jag komma över till studion och lär mig hur saker och ting fungerar. Det är något jag alltid velat lära mig och nu har jag äntligen chansen.
Inspirationen flödar och jag skriver nu inte enbart mörka låttexter utan även gladare. Framförallt skriver jag fler dikter, som jag är väldigt nöjd med.
Genom min mor har jag dessutom kommit i kontakt med ett företag som eventuellt kan vara intresserade av att anställa mig, jag är hoppfull.
Och de senaste dagarnas snöfall. Underbart, vardagen är inte lika trist och grådaskig. I år kan det bli en vanlig vit jul.
Idag
Just nu är det mesta rätt upp och ner. Smärtan i magen ligger och lurar hela tiden men är inte lika intensiv som i början, det jobbiga är snarare att även bröstet har börjat göra ont och den nya stickande känslan i vänster arm är måttligt obehaglig.
Föga oväntat är maten det största problemet, jag saknar helt aptit och har de senaste dagarna levt på yoghurt och frukt, om det har gått så har jag även fått i mig lite soppa nån kväll. Igår fick jag enbart i mig en skål yoghurt med banan.
Nu finns det dock ingen tid för detta, två arbeten ska skrivas och lämnas in till läraren i morgon, och de kommer inte att skriva sig själva.
Så nära…
Förra helgen var intensiv. Under perioden torsdag till söndag mäktade jag med 7 timmars sömn, återstoden av tiden var jag och jobbade. Nu har jag fått känna på efterspelet också.
Redan i helgen hade jag krampkänningar i magen, men ignorerade dem och fortsatte jobba och strunta i att sova och vila ut. Krampen satt kvar under måndagen och tisdagen innan det till slut på onsdagen exploderade och resulterade i konstant smärta. Dagen efter besökte jag doktorn och han sa att jag, genom all stress med skola och jobb, fixat fram en släng av magkatarr. Hans råd var att skära ner på jobb och skola, men utan skolan kommer jag inte kunna söka ekonomjobb och utan jobbet just nu har jag inte råd att betala hyra och räkningar. Moment 22.
Jag sjukskrev mig i natt (torsdag-fredag) då jag fortfarande kände mig yr efter alla prover jag spenderade större delen av torsdagen att genomgå. Nu är jag utvilad men magen gör fortfarande ont och jag ska jobba i natt igen.
Som tur är bor jag ju ändå i Sverige och efter samtal med en av mina lärare så slipper jag redovisa de två arbeten som är kvar att göra, så länge jag skriver och lämnar in dem i tid.
Det största problemet egentligen är maten. Jag känner inte av någon hunger och blir mätt efter bara några tuggor. Det känns som att en dykning under 60-kilosgränsen kommer att ske igen. Precis som för ett år sedan.
Å andra sidan, det kunde varit värre…tror jag.
1 December 2009
Långsamma människor borde inte få vandra frittpå stadens gator. De fyller ingen funktion och är bara ivägen för oss andra.
